Absolut inte ett kärleksbrev, men en kärleksförklaring

Hej

Det här är inget kärleksbrev, för jag vet att du hatar sånt (eller det är i alla fall vad du säger, och alltid har sagt). Jag vill bara erkänna att min mage kurrar efter pizza med pommes och kebabsås. Jag är är din vän, och det är ingenting jag är ledsen över eller vill ändra på. Jag är bara din vän, och jag är nöjd över det, men ikväll är jag bara sentemental och kärleksfull. Jag älskar några människor i den här staden, hur sällan jag än förklarar det för dom så gör jag faktiskt det. Jag är inte full, eller borttappad. Jag är helt klar i huvudet, men kände helt enkelt att det var dags för en kärleksförklaring. Haha.
Den här är till DIG.
Du, du och du som alltid kommer vara min första och stora kärlek, dig som jag har delat allt och lite till med. Dig som jag vuxit med. Du som gav mig min första och riktiga, och du som fick mig att känna hur ont kärlek kunde göra, som kunde krossa allt och bygga upp det igen. Allt det där är över för längesedan, men visst kan man ändå älska någon av hela sitt hjärta? Det var så sjukt längesedan jag verkligen sa till dig att jag älskadr dig, och vanligtvis är det bara då mina sinnen inte är helt som det ska som det händer.
Jag känner mig som en snäcka. Har verkligen så svårt att visa känslor. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag klarar helt enkelt inte av att säga saker som betyder någonting. Nu har jag redan sagt för mycket, men jag hoppas att du, du, du och bara du kan förstå vad jag menar. Jag vet att du förstår.

Jag kommer säker ångra det här, men: jag älskar dig.

HEY

Kan inte bestämma mig för vad jag vill/ska göra med mitt liv.
Jag kryper i den där tunneln, igen.
ORKA!

Elvira är inte 4 ever

Sista Elvira och det var sjukt kul trots att jag antagligen borde vilja dö av skam på grund av min fylla.






Livet

Klockan är över nio, och jag har inte gått och lagt mig ännu! Herregud alltså! Men det är bara för att jag känner livet i mig, och det kom sådär plötsligt och konstigt och otippat.
Bra va? Eh.

Konstigt att jag går från att vara emo till att "vakna upp" inom loppet av ett dygn, och dessutom när jag spenderar natten ensam i en lagerlokal iklädd för små blåkläder.

Hoppas inte det har gått över när jag vaknar sedan.

GÅ GÅ GÅ

Skulle vilja skriva ett jättelångt emo-inlägg om hur det känns som att jag aldrig kommer kunna leva ut mig själv igen efter att någon jävel kom och förstörde det jag trodde att jag var.

Photo by: little_row_boat@deviantart.com

Dirty Dicks

När jag gick i femman och skulle ha min första praktik så hamnade jag av nån anledning på en sexshop vid namn Dirty Dicks. Såhär i efterhand förstår jag inte hur min skola gick med på att placera ut mig där. Dom måste varit desperata! Jag förstod ju inte ens vad butikens namn betydde. Det var dock en jätterolig vecka, och kvinnan som jobbade där var hur snäll som helst mot mig, men ändå. Dagarna gick i alla fall till ungefär såhär:

- En rosa skåpbil med svara rutor och röda säten kommer och hämtar mig.
- Jag dammar lite hyllor med diverse dildos.
- Jag skrattar åt en musmatta som föreställer en "mänsklig mus".
- Jag dammar av en hylla med skämtartiklar.
- Jag trycker en pin med texten: "I love dirty dicks".

Luv

3 tips till mänskligheten:

- Ha aldrig sex på fyllan
- Drick inte slattar på krogen
- Se alltid 80-tal ut MED MÅTTA!

I was so high

Jag tackar gudarna för att det inte syns vad man lyssnar på när man sitter där på bussen med sin ipod. Jag är så pinsam alltså! Älskar att drömma mig bort till sorgliga och romantiska kärleksballader som jag blandat in i samma lista som min "cool musik"-lista, så att ingen ska bli lika uppenbart ifall någon någonsin skulle lyckas komma över min ipod. Vilket jag självklart kommer se till att det aldrig händer.

En del låtar är till och med så pinsamma att jag inte ens vågar lyssna på dom på låg volym om det finns människor runt omkring, för tänk om någon skulle höra! Nejnej, jag tvingar mig själv att lyssna på bra musik tills jag går av bussen, men då jävlar är det annat som gäller. Vem är jag - egentligen? Varför blev jag en sån hopplös romantiker, drömmare och allt det där jag INTE vill vara. Hoppas det inte lysnar igenom min oberörda fasad. Haha. Tänker inte namedroppa vad jag lyssnar på eftersom jag vill kunna se folk i ögonen även efter det här.


Är rädd att jag lider av nåt syndrom.

Ööööh

Okej. Så här är läget: jag har ingenting att blogga om!
Har aldrig haft och kommer aldrig att ha, men herregud vad jag är rolig i alla fall!

Evil

Kom precis på att jag har glömt att berätta om en händelse som gjorde min annars hemska fredagskväll riktigt rolig.
Jag jobbade som sagt på avenyn - mingelfoto 4 life. Är skitbitter när jag klockan tre på natten går med bestämda steg mot terminelen för att åka hem. Vid min hållplats sitter/står ett gäng på typ 15 unga killar och skriker. För en sekund övervägar jag att vänta på min buss någon annan stans, men ångrar mig sedan och sätter mig på den bit av bänken som inte är occuperad av skrikande tonåringar med våra blickar. Tills saken hör att jag denna kvällen hade på mig kjol kombinerat med ett par bara ben, vilket otroligt nog drog till sig deras uppmärksamhet.
Plötsligt kasar en av killarna som står upp sitt cigarettpaket så att det glider in under bänken precis där jag sitter, efter det kasar han sig själv, och det är uppenbart att han siktar på att hamna med sitt ansikte i min "benurringning". Jag som redan är sur gör en minimal rörelse precis innan han är framme, men den räcker precis för att sätta min plan i verket - killen krockar hårt och skoningslöst med mitt ena knä. Precis mitt i prick tänker jag i mitt stilla sinne, sedan böjer jag mig ner, tar upp han cigarettpaket och ger det till honom. Han ser så jävla paff ut, och hans vänner skrattar så att det hörs i hela terminalen. Misslyckat för honom, lyckat för mig.
Han stapplar iväg och det syns att han fick ont, mitt knä värkar ju till och med, men det var lätt värt det.

Very hot

Direkt när jag vaknade imorse så kände jag att det här skulle bli en jobbig dag, inte bara för att jag väcktes av äppelkäcka Micke som ville sälja på mig 6 kg tvättmedel, utan rent allmänt. Men mest för att min mage är ett helvete för min övriga kropp i perioder, som nu till exempel. orka vara svullen som en gravid i 9e månaden från samma sekund som man slår upp ögonen.
Hellre att jag får en livslång jävla tarmsjukdomsdiagnos än att gå runt som en sur hagga och bara undra. Eller jag vet inte.
Jag är trött på det i alla fall. TRÖTT. TRÖTT. TRÖTT.

Anställningsintervju - Arbetsvillig

Jag är en sån person som gör felsägningstabben:
" Jag tycker det är spännande att få klä av mig med er"

VARFÖR?

En klassiker

Undra hur många av det kvinnliga könet som gjort klassikern att förväxa sitt lipsyl med en tampong?
Alltid lika roande att sitta på spårvagnen och se någon förgävas måla sina läppar med någonting som INTE hör hemma i det området.

Kärlek vid första.. ja ni vet

ÅHHH! Jag har hittat min drömlägenhet, och jag menar det verkligen DRÖM-lägenhet. Jag har gått och tänkt på den i flera dagar nu, inte kunnat släppa tanken på att få bo där. Det känns typ som att vara nykär *hihi*. Börjar dock inse att det med största säkerhet är omöjligt för mig att få den. Det är en bostadsrätt, och även fast hyran är löjligt låg så kommer jag aldrig kunna få ihop den summan pengar som krävs för att köpa den. Min kära mor har dock varit eld och lågor över detta, precis som jag, så hoppet finns ju där. Haha.

Dags att sluta drömma och börja göra lite nytta.

<3

Hej hej hallå bloggiz.

Har hittat en polsk fotograf på deviantart som jag verkligen gillar, måste bara dela med mig utav några av hans bilder:

photo by: przypadek @ deviantart.com

Jag gillar verkligen den uppe till höger.
Vad tycker ni?

Don't have any shame to write

Jag tar mig hem ensam och det är natt. Jag går, springer, springer och går. Jag andas ut, och och jag andas in. Jag tänker på mitt heartbreaktown och tappar allt jag har. Jag är förvirrad, men lycklig. Jag är ung, men känner inte att världen ligger framför mina fötter. VARFÖR? Jag drömmer fortfarande konstiga drömmar, men det är ganska mycker mer okej än att vakna och vara helt blank. Jag kunde varit ett papper som ingen ville klottra på. Hur kul är det? Ibland känner jag mig tom, ganska ofta faktiskt. Som ett svart hål, och jag vet att du aldrig kommer att fylla det igen. Jag vet att jag kommer vakna morgon, efter morgon utan att få titta på någonting som skulle kunna vara du.

Sedan frågade du mig när du skulle dö, och jag svarade aldrig.

So here we are

VARFÖR KAN JAG INTE SLUTA TÄNKA PÅ SÅNT SOM JAG INTE VILL ELLER KAN PRATA OM?

Aquarium

Här är två bilder som jag har förälskat mig i. Känner mig som sagt lite "under ytan" just nu, och då passar ju detta bra. Haha. Se och njut:

photo by: sim4nee @ deviantart.com / photo by: bakhavalov @ deviantart.com

En oändlig klagan

Igår mingelfotade jag på avenyn, det är någonting av det värsta jag vet. JAG HATAR DET, och jag blir ledsen av det! Varje gång jag ger mig ut i aveny-"vimmlet" tillsammans med min kamera så lyckas jag övertala mig själv om att det inte är så farligt. Jag säger till mig själv att jag bara måste tänka positivt. Jag tvingar mig själv att tänka på alla bra saker som hade kunnat hända när jag är klar med fotandet, men efter 10 minuter inne på någon läskig klubb så tänker jag ändå på döden. Mitt leende är så äckligt påklistrat att jag får ont i käkarna, jag tackar och bockar fastän människor kör upp hand efter hand framför kameralinsen, och tankarna på att springa in i min drömkille när jag slutfört jobbet är som bortblåst.
Högklackade tjejer klappar mig på axeln och säger att jag måste ha världens glidigaste jobb. HA HA. Hade jag varit en av dom så hade jag kanske kunnat hålla med, men nu är jag ensam, jag är ung, och fulla Locatelli-hängare tror att dom kan göra vad dom vill med en. Jag får champange över mig, jag får saker i huvudet, jag blir ignorerad, någon skrattar åt mig, någon skriker att jag ska dö, en tjej går fram och sliter tag i min kamera för att jag fotat någon två meter ifrån henne och storhetsvansinnet fått henne övertygad om att jag smygfotat just henne. Jag vill kräkas. Jag går in på toaletten för två minuter i min ensamhet, jag hittar kokain, funderar en liten stund på att slänga mig ner och dra en lina. Jag avstår. Fortsätter ut i vimlet, och ångrar mitt val på toaletten fem minuter senare.

Värt att nämna är dock att alla jag möter ute på dessa ställen inte är svin. Dom flesta är bara fulla, glada och olika mig. Dom flesta är trevliga. Dom flesra vill bli fotograferade. Tyvärr är det ju inte deras leenden som sitter fast i ens huvud morgonen därpå, utan det är "dra åt helvete"t man fick för att man frågade fel person om en bild.
Det är ett jobb för fan, varför är det ingen som fattar det?


Tack och lov så mötte jag upp Emmeli när jag var klar, och hon förgyllde min kväll. På bussen hem sitter det en sjukt full kille och kräks floder. Det var så vidigt, men samtidigt tyckte man ju synd om honom. Plötsligt utbrister Emmeli högt och tydligt:
"Jag hatar den där killen! Jag skulle typ stycka honom ifall han var vid medvetande!"

LOL

Djupdyk. Tönt

Det här var ganska längesedan nu,
men jag minns fortfarande att jag kom på att jag var kär i dig, innan jag somnade i baksätet av bilen den där dan.
När jag vaknade igen så var ingenting sant, även fast jag råkade tänka på dig hela tiden.
Jag lämnade sverige.
Jag lämnade sverige.

Youtube

Sitter som ett litet kolli och väntar på att någonting ska hända.
Vad är det jag väntar på liksom, att Jerry Springer ska hoppa ut ur min dator och få mig att börja slåss?

Ett brev

Ibland måste man bara blunda, och välja en annan väg.
Det är i alla fall vad jag försöker göra just nu, och det går ju bra. Jag är glad, jag är pigg, jag är populär, jag är cool, jag är snygg! LIFE IS GOOD!! Jag älskar allt! Jag älskar alla! Jag älskar dig! Jag älskar mig själv. ÄHH, nu kanske jag överdriver det hela en liiiten aning. Saker och ting blir inte alltid som man vill och hoppas. Jag vet inte vad det är jag vill, och det är nog ganska bra. Åter igen förstår jag inte själv vad det är jag skriver om, men jag antar att det är nåt som ligger och skaver där inne och måste få komma ut. KÄNSLOR, tror jag det kallas? Ett av dom värsta orden i världen. Beviset på att man inte är en robot. F U C K.

Egentligen så vill jag bara ligga med någon som ändå inte kommer att få upp den.

Puss till alla! *pusspuss*

FAN VAD KUL JAG HADE IGÅR!


FAN VAD KUL JAG HADE IGÅR!

I love myself. I love my. I love myself.

Vad är grejen med spetstrosor som skär upp i röven?
Tacka vet jag rejäla bomulstrosor från ULLARED!

UÄK!

Drömde en skitläskig "sexdröm" inatt.
Jag var åskådare till ett mycket välsvarvat par som utgav sig för att vilja ha det lite mysigt.
Efter ett härligt förspel säger tjejen till killen,
- vill du att jag ska...
Varpå killen svarar,
- du ska ingenting, drar fram en såg och börjar såga av henne halsen.

Jag dog typ av äckel.

*LER*

Seriöst, blir typ rädd för mig själv när jag ser den här bilden:

Jag vill vara en sten

Vem är det jag försöker lura?
Vem är det jag försöker lura?
Vem fan är det jag försöker lura egentligen?

Ibland är jag så konstig. Jag är så feg. Jag är så dum. Jag vill vara hård. Jag vill vara känslokall. Jag vill inte tycka om någon som inte tycker om mig tillbaka. Jag är så lurad. Jag är bortgjort. Jag har visat mina mjukis-känslor som jag så varsamt hade bäddad in och gömt djupt där inne. Jag vill aldrig mer vara "gullig". FAN. Varför gjorde jag det? Vad tänkte jag med? VARFÖR GJORDE JAG DET?
Det är okej att knulla, men det är inte okej att säga söta saker till andra människor i fel stunder. DET ÄR INTE OKEJ! Varför blev jag mjuk och dum? Varför höll jag inte käften? Jag vill vara en sten. Jag skyller på alkoholen, som vanligt.

Herregud. Jag fattar inte vad jag skriver. Gör du?

Follow your heart

Det är jobbigt när man inte kan sluta tänka på någonting som man varken vill eller kan prata om.

Jag och du, Du och jag


Fastän allting egentligen är ganska pissigt just så mår jag bra. Jag mår bra för att jag borde, och för att jag vill. Men framför allt så mår jag bra för att jag alltid har någon som kan få mig att må bra - jag har alltid någonting att leva för. Emmeli.
Hon löser FRIDA-korsord på löpande band, och frågar mig konstiga frågor om kändiseliten som jag aldrig kan besvara. Hon målar läskiga tavlor som kanske bara vi kan förstå. Vi äter tjockiskakor, dricker massa kaffe, klär ut oss och sover i samma säng.
När vi var små var en av våra favoritlekar att gå modeviningar i olika konstiga kläduppsättningar, och vi hade sjukt mycket utklädningskläder. ÅÅH! Det var verkligen tider det.
Ibland är det så sjukt att verkligen tänka på vad vår relation ÄR. Den är liksom för bra för att kunna vara lycklig resten av livet känns det som. Att vara enäggstvilling är en så jävla fint och speciell grej. Jag är så glad för det. Jag är så glad för det!!!
Vet inte exakt vad det var jag ville säga egentligen, men ja.. ni kanske fattar? Hur tråkigt ni som läser än tycker att det här är så vill jag bara säga att - Emmeli är mitt ALLT.

Du & jag mot världen.

!!!

Varför ska alla hålla på och dö hela tiden?

Peace, love and ???

Jag har ont i mina äggstockar, det påminner mig om att jag faktiskt är kvinna. Ibland blir jag känslosam och gråter. Ibland blir jag arg utan anledning, och jag hatar det. Jag hatar att bli arg på saker som man inte borde bli arg över. Som idag till exempel, så gick jag rakt in i väggen fastän jag såg att väggen kom och sedan grät och för att mina favoritjeans var trasiga mellan benen.
Tänk om någon kunde läsa mina tankar. Stackars den någon i sånna fall.

Bröllop!

Återkommer nu för att berätta om gårdagens spexiga bröllop. Jag hade tagit på mig den viktiga, läskiga och spännande uppgiften att föreviga min bästa väns kära föräldrars bröllop som stundade igår efter många år av kärlek. Jag vägrar dock ha en lång utläggning om vigseln, middagen och allt det där utan går direkt på kvällens huvudämne som var - fylla.

Redan innan brudparet hade kommit så vingade folk omkring i sina dyra Gucci-dressar i den gassande solen och var småfulla. Nyckelorden för den här trädgårdsvigseln var lyx och alkohol. Det här med lyx var dock någonting som mattades av efter några glas. Kavalj efter kaval slängdes av och klackskorna låg i små högar i trädgården. Hattar och solglasögon var utspridda lite här och var, då folk fyllde på glas efter glas efter glas.
Då skymningen föll kom spritbuffén fram, jag kunde knappt tro mina ögon. Kände mig nästan full av bara synen. Även två överfyllda kylskåp med öl och vin var utplacerade och lättillgängliga för gästerna. Läppstift kletades ut runt glada och sluddriga munnar, röda pussmärken prydde var och varannan kind, och svettpärlorna dansade i varje panna. Det var spännande att stå utanför det här, men samtidigt mitt i. Jag fick ju chansen att se det där som alla andra missade, som när brudgummens svågar spydde i rabatten, bröstvårtor visades på dansgolvet, någon hällde ut sitt vinglas över sin bekantas tiger-skjorta, och par efter par letade upp "hemliga" ställen för att vara lite privata.
Jag borde kanske förväntat mig detta, men jag var i chock. Samtidigt som jag njöt av att många roade sig till den milda grad så led jag helvetskval på grund av att stå öga mot öga med sanningen.
Till en början hade jag planer på att ansluta mig med dom andra, och följa deras fotspår in i fyllans värld då jag var klar med mitt fotograferande, men ju lägre kvällen gick desto mer avtog min lust för detta berusningsmedel. Kvällen slutade med att jag satt inne i köket och åt chips tillsammans med den övriga "personalen", för att sedan få en välförtjänt taxi hem till min mjuka och rena säng.

Jag vill i alla fall utbringa ett stort grattis till brudparet som var förtjusande, och säga att jag tycker om dom väldigt mycket.
Självklart förtjänar dom ett långt och lyckligt liv med många vilda partykvällar framöver (om det suget någonsin kommer tillbaka efter gårdagen vill säga)! Hipp Hipp HURRA!

Det blir aldrig som man tänkt sig. Det blir aldrig som man vill.

Nu är klockan fyra och jag är dum som inte sover. Istället ligger jag vaken och svettas under mitt duntäcke med min dator i famnen. Det var flera timmar sedan jag kom hem från kvällens spektakel (sjukt fult ord), som ikväll var BRÖLLOP med stort B. Kärleken är för alltid, i alla fall när det gället tekniska prylar. Jag älskar min macbook, och jag kommer aldrig att gifta mig.

Återkommer under morgondagen, som för övrigt är idag.
Peace out.

AGHJKFHUFHSAGH!!!!!!!

FICK PRECIS REDA PÅ ATT MIN SYSTER RADERAT ALLT SOM LÅG PÅ MITT "NÖDLÖSNINGS"-USB MINNE!!!!!!!!! DET ÄR SÅ JÄVLA SJUKT/STÖRT/FUCKAT/JOBBIGT! MAN GÖR INTE SÅNT UTAN ATT FRÅGA! MAN GÖR INTE SÅNT UTAN ATT FRÅGA! VARFÖR I HELA HELVETET BRÄNDE JAG INTE UTE DET PÅ EN SKIVA DIREKT? HATAR MIG SJÄLV JUST NU. FAAAAAAAN.

Vill inte ens tänka på detta, men det var mina sista bilder på en levande Jesper.

Världens konstigaste kväll

Det känns så konstigt att sommaren ska komma nu liksom. Kunde den inte gjort det för längesedan istället för att komma och fucka upp allting nu!?
Vaknade upp hos Daniel idag, hörde fågelsång och barnskrik utanför fönstret. JAG VILL OCKSÅ BO I STAN! Jag är lite avundsjuk. Fatta att vi hade världens finaste lägenhet bara en gata bortanför den han har nu. Det var två år sedan, och jag är nu tillbaka i förorten, i familjehemmet. Har gått tillbaka i utvecklingen.
Anledningen till att jag vaknade upp hos Daniel var nog för att jag fick otippat psykbryt igår. Det var en sån himla sjuk kväll alltså. Allting började ju med Jespers minnesstund. Det var så overkligt. Jag som hade hoppats på att kanske skulle börja förstå vad som faktiskt har hänt. Istället stod jag typ helt ensam och bara glodde på alla ledsna ansikten och tänkte, "varför gråter ni? vad gör vi här? vad är det som har hänt egentligen? vi bara inbelar oss." Man väntade liksom på att Jesper skulle stega in på Nef, och fråga varför alla såg så deppiga ut. Men det gjorde han aldrig.

Well. på nåt konstigt sätt så blev jag och Ghazal som sista som var kvar, och fick den konstiga uppgiften att plocka undan alla ljus, blommor och foton. Jag kände mig helt plötsligt jättebra till mods och Ghazal log och snackade om så mycket härliga minnen som hon hade av Jesper. Min tanke om att inte sätta min fot inne på Elvira var plötsligt som bortblåst, och jag kände att det är väl självklart att jag ska gå dit! Så efter sjukt trevligt mat och ölhäng så var man plötsligt där, och allting kändes bara så jävla konstigt. Samtidigt som jag var glad och i värsta bra sällskapet så kröp nån jobbig känsla över mig, och den var omöjlig att skaka av. Sedan spelades fel låt, någon sa fel grej, och gråten kom typ som en äcklig spya! JAG HATAR ATT GRÅTA! JAG HATAR VERKLIGEN ATT GRÅTA, OCH JAG KUNDE INTE HINDRA DET! Dessutom känner man att det finns andra som man ska trösta, inte fan ska man vara den som blir tröstad. Vad ger mig rätten liksom?

Jag blev typ rädd för mig själv när jag inte kunde hålla mig. Därför bestämde jag mig för att fort som fasen måste ta mig till någon som känner mig tillräckligt väl för att jag ska slippa känna mig emo, och eventuellt göra bort mig.
Daniel, han är min bästa vän. Det finns typ inga ord som riktigt kan beskriva våran relation, för den har verkligen varit allt och lite till. Vi känner verkligen varandra så himla väl. Jag älskar honom, och det var ungefär det jag ville säga.

Inte okej

Jag vaknar upp och solen skiner in genom mitt fönster. Jag vill dra täcket över huvudet, för det är inte okej. Det är inte okej att solen skiner just nu!

Önskar att jag var en guldfisk

Vaknar och jag skriker, av att jag kippar efter luft. Jag ber om vatten, men ingen hör mig. Jag sträcker ut min hand, men känner ingenting. 20 år gammal smyger jag åter igen in i mina föräldrars sovrum för att söka tröst mot ensamhet och mörker. Jag tänker att jag inte vet vem jag är längre. Jag vet inte vad jag gör här, jag sätter mig på sängkanten och tar min pappas hand, lägger mitt huvud mot hans bröst och hör hjärtat slå. Sedan gråter jag. Jag gråter så som jag egentligen bara gör när ingen kan se eller höra. Jag är så rädd.
Jag springer genom skogen. Jag springer så länge att det värker i mitt bröst, men jag kommer aldrig fram. Varför föll du? Det finns tusen frågor, men inga svar.

Varför fick du inte stanna lite till? Jag kommer aldrig att förstå. Du var så talangfull, begåvad och rolig. Du hade verkligen så mycket mer att ge. Varför fick du inte den chansen?
Sov gott Jesper.


shimy-rainbow @ deviantart.com

04.28

Någonting ofattbart har hänt. Jag förstår det inte. VARFÖR?

So last year

Nu har jag suttit ute i solen som ett litet jag-vill-bi-brun kolli i timmar. Men faktum är att jag aldrig riktigt har förstått det där med att sola och pressa. Anledningen till min solstolsdag har varit att jag sträckläst spännande bok samt lyssnat igenom min ipod och känt mig pinsam.

Som Daniel sa här om dagen: "Om du någonsin ska spela skivor någonstan så måååste du döpa dig till So Last Year!"

Han har rätt också, det hade passat perfekt! Jag är alltid den i gänget som får upp ögonen sist för saker och ting, speciellt när det gäller musik. Och fastän man hade kunnat tro det så handlar det INTE om att jag saknar intresse, det handlar helt enkelt om att jag inte har orken att lyssna tillräckligt noga på sånt som inte handlar om bajs, kärlek eller sex (jag är en stor grubblare gällande dessa tre spännande ämnena). Musikgrejen är ett stort hemskt handikapp för mig, men jag har ännu inte kommit på en bra lösning för problemet. Mina tankar är ju alltid någon annan stans.
Kan dock börja med;
1. Att aldrig DJ:a/spela skivor någon stans (den tanken är ändå skrattretande, DJ Ejan liksom. LOL)
2. Att fortsätta låtsas som att jag kan/vet mer än jag gör, men tyvärr lider av dålig hörsel, och därför har svårt att föra konversationer som har med musik att göra.
3. Träffa någon som kan få mig att få upp ögonen!!
4. Vara glad att jag är den jag är och inse att jag har massor av andra fina egenskaper och begåvningar. *skrattar åt mig själv i stunden* HA. HA.

dA


Betterwhitoutme deviantart.com


The-last-breath deviantart.com

Jag sover inte. Jag spenderar mina nätter i en tanke som aldrig tycks ta slut.

Harry Potter, min gud

Jag minns hur lång tid det tog för någon att lyckas övertala mig till att läsa Harry Potter. Jag kunde inte tänka mig något värre än hokus-pokus fantasy "barnböcker". En typ av bok jag lovat mig själv att aldrig läsa.

Nu vill jag bara göra det töntiga erkännandet att i dagsläget är jag en slav under Harry Potter. Jag sträckläser i timmar och önskar att böckerna aldrig, aldrig ska ta slut samtidigt som jag typ ryser i tanken på den spännande upplösningen. Självklart är jag också ägare till alla filmer som kommit ut på DVD.

EMO 4 life

Finns det någon där ute som ens läser den här bloggen?
Antagligen inte.